Anledningen till att texas ska ha hoppvila är för att han börjat tappa gnistan. Senaste träningen var han hyfsat tillbaka efter nästan en veckas vila men gångerna innan dess har han inte riktigt fått fram den där glöden. Han har inte riktigt "velat" utan han har mer tänkt, "aha, då gör vi det igen, men varför?" han har inte rikigt fått fram svaret till varför han äns skulle tycka att det är kul med träning. Han har alltså med eller mindre gått in i väggen. Han kanske inte har gått in i väggen än men det är nära. Jag tycker det är viktigt att sätta stopp i tid så han inte förstörs helt och hållet. Så då valde jag att sätta stopp NU. Då kanske ni tänker, men på tävlingen gick det ju jätte bra i förklassen!. Ja där har ni rätt. Men om ni bara kunde fatta hur sjukt mycket jag fick kämpa för det! När jag kom in på banan frös jag, när jag kom ut två minuter senare kunde man näst intill vrida ur min kavaj av svett. Jag kämpade för kung och fosterland, det kände texas och ville vara snelhest, Men i lagklassen sa han ifrån. Han sa "va fan ska det här vara bra för?!" Jag förstod det även om han inte sa det med ord. vadå vägra tre gånger på samma hinder flera meter innan som han dessutom redan hoppat en gång? nej, då är något fel. Dessutom var jag inte ett skit nervös. jag bara red, red för att han kul. Men han ville inte mer. Jag förstår honom även om ni inte gör det!
Texas betyder sjukt mycket för mig och jag vet att han litar på mig och förstår mej precis som jag vet att jag förstår han och litar på han <3
Texasärheltklartmittliv<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar